Många funderingar nu

Solens sista strålar i trädtopparna...

Sista tiden har jag befunnit mig i sökarens tillstånd - existensiella frågor och sanningar i fläng har upptagit min tid. Frågorna kommer inte bara så där utan att det händer saker i livet som sätter stora spår och det har det gjort, flera saker som jag inte kan och vill berätta om nu fast ni får ta del av en livshändelse som jag fick kännedom om idag. Säkert är iallafall att de påverkat mig mycket - till det bättre då jag har blivit påmind om hur skört livet är, vilken härlig familj jag har och hur underbart lyckligt lottad jag är som har underbara och nära vänner. Att vårda relationerna till de man tycker om allra mest är viktigare än man tror. Jag fick en påminnelse om det idag när en av mina kompisar berättade att hennes yngsta son hade dött. Vi har inte hörts på 3 månader och det är inget konstigt i det då vi brukar träffas periodvis fast vi tycker så mycket om varandra. Min kompis är dessutom den som känt mig längst av alla människor jag lärt känna i Sverige. Ingen kan nog förstå sorgen det innebär att förlora ett barn om man inte varit med om det själv. Jag vet att många upplever det, men önskar att ingen skulle behöva vara med om det. Puss min Soliga och Sorgsna vän!

I går satt jag ute på terrassen och tittade på solens väg ned bakom trädtopparna, en ny hoppfull tid, kallare, men ändå inte sämre än det som varit. Jag försöker njuta av de små stunderna blandat med de stora frågorna.

Nu är det dags för kroppens vila, nyopererad som den är!

Ha en eftertänksam och fin kväll

Isabell